,

Ja.. har bara pluggat hela dagen, eller försökt ialla fall, det är svårt för man hittar alltid 1000 andra saker att göra :/ får hoppas att jag skärper mig imorgon, så jag klarar tentan på torsdag..

Idag åkte Frida också hem till Skåne :/ Så nu är jag helt ensam.. lite läskigt för nu är jag ju inte van vid det. Är noga med att rulla ner persiennerna här inne för annars blir jag livrädd att det ska stå någon ute på balkongen, speciellt när jag ska sova eftersom sängen står precis under fönstret. Det är helt sjukt vad rädd man kan bli egentligen över ingenting. Men ofta så blir man ju rädd för att man skrämmer upp sig själv - inte för att något skrämt upp en. En hel vecka! Tjejer? Jag saknar er redan.

Hade deeptalk med Frida innan om att jag aldrig blir arg. Och tänkar man efter så är det nog ganska sant, men jag tänker inte på det själv. Jag blir inte arg helt enkelt, sällan irriterad, mer ledsen och besviken om det är något. Blir jag arg får förmodligen, oftast, personen ifråga aldrig riktigt reda på det, sen går det över. Jag vet faktiskt inte, men jag borde nog fundera lite över det. Något som bidrar till att jag sällan är arg är att jag ofta inte har något att bli arg över, enligt mig, och jag vill ju inte vara arg för ingenting? Samtidigt tycker jag ju att jag har något att vara arg över. Hm, det är svårt.

'cause I'm me not you..