Jag litar till ett ord som inte sagts

Beviset på att jag börjar tycka att lägenheten är för stor för bara mig kom idag när jag gått runt hela dagen och varit stensäker  på att Maria och Frida kommer hem imorgon. Haha, de kommer hem på onsdag. Åh, ni är saknade:/ Men jag klarar mig! Har ägnat ungefär hela dagen åt att tämligen tvinga ut min förskylning i från hjärnan, och det känns som att jag nästan lyckats. Har även tvättat och lagat mat så jag känner mig som en allmän hemmafru i sina bästa år.

Min dator ger ifrån sig underliga ljud och pratar konstant, vilket antagligen tyder på att jag borde göra något som får den att må bättre? Typ, ta bort program och så. Meen, självklart åtgärdar jag problemet genom att köpa ett stort USB minne och lägga alla gamla bilder (många gamla bilder sen sex år tillbaka) i. Med detta hoppas jag då att datorn ska bli lite mer "tom" och dessutom känns det bra att ha bilderna i säkert förvar om plan 1 inte funkar och datorn en vacker dag kraschar. För HUR skulle jag överleva om jag tex blev av med en sån här bild? Kalle 16 år:


image39

Åååe!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0